2/6 Gå i brygga

Det slog mig hur jämlikheten har kommit långt inom båtlivet, alltså mellan man och kvinna. De flesta båtar som kommer in är bemannade av ett medelålders par och fullständig jämställdhet tycks råda ombord när bryggan ska förtöjas till båten eller när det är dags att släppa loss.

Vid ratten, rorkult har ingen idag då alla är över 40 fot, där står mannen. Han manövrerar med kraftfulla åtgärder, full gas fram, full back, gir med bogpropeller till höger sen till vänster. Allt med små knapptryckningar stående lugnt vid ratten.

På däck där ilar kvinnan. Förtöjningstampar ska knopas på rätt ställe minst 4 helst 6, 50-liters fendrar ska hivas över relingen, fyra på varje sida, höjden ska passas in så det stämmer med pontonbryggan. Allt i harmoni med dom ryck som blir i båten under mannens kraftfulla adekvata manövrer. När så allt är klart på däck står hon beredd inför att ta steget ner på bryggan med en, helst två, tampar. Hur högt det blir, steget, det vet hon efteråt, hur långt, det avgör samverkan med styrman. Direkt efter hoppet ska minst 4 tampar läggas fast inom en minut. Ofta innebär det balansgång på smal ponton för att nå den yttre förtöjningsringen. Hon kan då som balanshjälp ta stöd mot den ännu inte förtöjda båten Skulle hon missa något, vilket sker mycket sällan, då bistår mannen direkt med klara tydliga och enkla anvisningar som stöd och hjälp, ofta gör han det av ren välvilja i förebyggande innan nåt misstag har begåtts. Säkert som steg i den fortsatta utjämningen i jämställdhetens anda.

Ja, så här ser det ut, på båt efter båt, allt tungt och stressigt karlagöra görs av kvinnan, och mannen  trycker på sina knappar och spakar. Kan man tänka sig en längre kommen jämlikhet?
Fast å andra sidan, hur är det jämlikt?

Hur gör en enmansseglare då?
Jag brukar ha hög fart in i hamnen och mot en ledig plats, helst där jag ser någon uppe på bryggan eller på en intilliggande båt. Jag pekar och vinkar för att få uppmärksamhet. Det fungerar nästan alltid. Fendrar har jag oftast hängt  ut i förväg. Tampar har jag kopplat på för- och mittknap. Om jag lämnas åt mig själv och ska vara både gast och styrman, då är det mittknap som gäller eller fallande lövet mot långsidan på båt i läriktningen. Båda delarna fungerar förträffligt bra.
Att gå in med stark sidvind, utan assistans, utan båt i lä, då förtöjning ska ske till boj, det låter sig inte göras som enmansseglare, såvida det inte är så god plats att man kan gå rakt mot vinden för att fånga boj, sen därefter gå in mot bryggan och då stå i fören för att ta steget. Man får då bara en chans! En gång med sidvind i en naturhamn fick jag slänga mig i sjön med förtöjningstampen för att simma in till land, men det är en annan historia och renderade mig applåder från angränsande båt! Inte särskilt uppskattat av mig förstås!

Regnet tycks nu ha bedarrat och jag kan då ta min planerade långpromenad. I kväll blir det bastu!