Påskens förkylning håller på att ge sig och det fick bli en tur ut till Aquila före Valborg. Vinden nådde 10 m/s i byarna tvärs från bryggan, därmed begränsades aktiviteterna till koll av kölsvin och batteristatus, därefter blev det kaffe med fikonmarmelad på kex. Med kikaren bredvid och beredd njöt jag solen i lä av sprayhood:en. Vid halvfemtiden kom den prognotiserade kallfronten. Jag packade ihop och på väg till bilen mötte jag hamnkapten som berättade att på torsdag, den 1:a maj, öppnar gästhamnen.
När kommer första kontinentala båt?
tisdag 29 april 2014
tisdag 22 april 2014
21 - 22/4 Arkö - Flisfjärden
Sol med byig vind från NO gungade Aquila på annandagpåsk morgonen i ensamt majestät under fullt segelställ syd och på tre timmar var vi i Flisfjärden på Harstena. I höjd med Missjö låg tre motorseglare på läsidan om en ö, i övrigt var de tomt, så även på Flisfjärden. Andra ankringsansatsen gav grepp för ankaret och sen lunch kunde tillredas. Lite överdrivet kanske då det handlade om en filé i ugn med den vanliga salladsblandningen till. Vinden var så stark och byig att jag i kombination med lathet avstod från att fylla jollen. Det blev boken i sittbrunnen tills solen nådde trädtopparna. Då hade vinden ställt sig på O och närmsta klipporna var bara 20 - 30 m bort, men det fick duga ändå.
I morse låg vinden åter rätt, dvs från NO. En prognos om ökande vind upp till 13 m/s gjorde att jag lyfte ankaret efter tidig frukost och satte storen med ett rev. Himla vad dy jag fick med upp på flera meter kätting och ankaret gick inte att se för all dynga som hängde med upp. Spolpumpen fick jobba.
Eftermiddagen ägnade jag helhjärtat åt middagslur och min bok med avbrott för att kolla av närmsta vatten i Arkö sundet.
Värmen är på väg, den här vändan varierade vattentemp mellan 7.7 till 10 C! Vilken påsk vi fick!
I morse låg vinden åter rätt, dvs från NO. En prognos om ökande vind upp till 13 m/s gjorde att jag lyfte ankaret efter tidig frukost och satte storen med ett rev. Himla vad dy jag fick med upp på flera meter kätting och ankaret gick inte att se för all dynga som hängde med upp. Spolpumpen fick jobba.
Eftermiddagen ägnade jag helhjärtat åt middagslur och min bok med avbrott för att kolla av närmsta vatten i Arkö sundet.
Värmen är på väg, den här vändan varierade vattentemp mellan 7.7 till 10 C! Vilken påsk vi fick!
söndag 20 april 2014
Vårrus och vårbrus för romantikern
Jag letade egentligen efter Valentina Lisitsa spelande denna favoritlåt av Christian Sinding, men hittade inte i en hast. Håll tillgodo med nedanstående slumpvis hittade inspelning.
Fryhlingsrauschen
Vårens porlande kan man även njuta i många hemsidor så här års, tex i Adastra och MeaDiva!
Båda båtar ska snart ut på lång sommarsegling, innebärande jungfrulångtur för båda.
Fryhlingsrauschen
Vårens porlande kan man även njuta i många hemsidor så här års, tex i Adastra och MeaDiva!
Båda båtar ska snart ut på lång sommarsegling, innebärande jungfrulångtur för båda.
torsdag 17 april 2014
GLAD PÅSK
Det är säkert många båtar som kommer i sjön nu till påsk och därmed blir det lite mera trafik ute i skärgårdarna igen. Fast det är familjen som står först i påskfirandet, som då blir på land. Kanske ryms alla i båten?!
För egen del hoppas jag på en tur med övernattning i kommande veckan, ett dygn med sol på dan och minst +5C på natten.
Varför lyckas jag inte få upp en bild i bloggen?
För egen del hoppas jag på en tur med övernattning i kommande veckan, ett dygn med sol på dan och minst +5C på natten.
Varför lyckas jag inte få upp en bild i bloggen?
söndag 13 april 2014
Snålblåst o solen lyste med frånvaro mestadels
Idag hade jag tänkt mig en heldag ombord, men snålblåsten och tunga moln fick mig att åka hem igen efter att ha kollat av allt. Trots 7C högre temp var det ändå kallare än förra helgen pga fukt och hårda vindbyar. Idag visade vattentermometern +5.2C och i ruffen var det +6C, mao liten solinstrålning.
söndag 6 april 2014
Vårfärd i hemmaviken
Enligt prognosen skulle soliga dagen bli i går lördag, om än med något sval morgon men med stigande temp i solflödet uppåt dagen.
Med matsäck för hela dagen åkte jag hemifrån vid 0730 och bilens termometer visade -4C. Bryggorna i Arkö lyste vita av rimfrost i den klara solen medan Aquilas teakdäck redan hade värmts upp så att små vattenfläckar var allt som syntes kvar av rimfrosten där. Nere i båten konstaterade jag -1C i ruffen och +3.2C i vattnet. Färskvattnet hade inte frusit i diskbänken därmed utgick jag från att inget annat hade frusit. I vilket fall bestämde jag att köra värmaren en timme innan jag drog igång motorn. Värmaren sitter i motorrummet och värmer upp det med sin spillvärma.
Trots flera försök lyckades jag inte ta mig in i radioringen för SK5BN denna morgon, hördes jag inte ut? De flesta var nog på väg till Eskilstuna mässan där radiogodis för amatörer säljs i parti och minut på längden och i små lådor!
Efter tre kvart var tålamodet slut och jag startade och gick iväg S i den ännu svaga vinden med 2 - 5 m/s rakt i nosen. Efter att ha läst På Kryss´ senaste nummer kom jag på att det var dags att bränna ur motorn, och varvade därför upp till hela 2200 rpm mot normala 1750 rpm. Fullvarv, ånej nån måtta får det vara! Bäst att kompromissa, artikeln var kanske initierad av en motorförsäljare, bäst att bara bränna lagom.
På knappa tre timmar hade jag kommit till Harstena och förtöjt i sidvinden som nästan alltid väntar i sundet vid byn. Med viss tvekan, då det inte alltid är så lätt att klara ut att akterankra och sen förtöja vid en tom brygga i sidvind, som höll 5 m/s.
Efter mat och promenad kunde jag konstatera att Harstena vilar i lugn ännu. Sommargästerna har inte anlänt än. Jag konstaterade att vinden ökat något och de mörka molnbankarna som syntes i SV hade säkert mera vind i sig. Bäst att dra direkt.
Nu skulle jag bara klara av att släppa i fören, hålla upp båten så den inte drev på den lilla uppgrundningen alldeles intill och samtidigt dra ut i ankarlinan. Det gick som det brukar i dom här förutsättningarna, halvdåligt, men ut kom jag och då var det bara att lyfta in ankaret. Utan motorhjälp kunde jag överhuvud inte få in en dm pga vindtrycket som var.
Med förtöjningslinor plus ankarlinor i en röra och ankaret på släp efter båten för tvätt från lera och annat, satt jag med maxpuls eller högre och försökte syresätta en syrehungrande kropp efter kampen i viken. Vissa lägen ska man inte försätta sig i, men det gick vägen ändå.
Med fullt segelställ och vinden från syd gick det i god fart mest hela tiden ända till Arkö, där jag var på tre timmar inräknat övningen med att komma loss i Harstena. Toppfart blev 7.2 knop i halvvind, fast mest fick jag segla med läns och satt preventer för att mjuka upp gipparna, som blev några stycken. Vindstyrkan hade nu ökat till 8 - 10 m/s, mao perfekta vindar för Aquila. I medvind och sol blev färden riktigt behaglig med fika på Aspöjafjärden, där Kejsaren står naken utan sin krona, men jag skålade i alla fall med honom för säkerhets skull som seden bjuder, visserligen i kaffe men det räknas väl också.
Det blev 31 NM under 6 timmar på väg med 1.5 timme i land på Harstena, en härlig vårdag!
Var höll alla andra till denna dag? Inte en enda båt såg jag ute, med eller utan segel!
Med matsäck för hela dagen åkte jag hemifrån vid 0730 och bilens termometer visade -4C. Bryggorna i Arkö lyste vita av rimfrost i den klara solen medan Aquilas teakdäck redan hade värmts upp så att små vattenfläckar var allt som syntes kvar av rimfrosten där. Nere i båten konstaterade jag -1C i ruffen och +3.2C i vattnet. Färskvattnet hade inte frusit i diskbänken därmed utgick jag från att inget annat hade frusit. I vilket fall bestämde jag att köra värmaren en timme innan jag drog igång motorn. Värmaren sitter i motorrummet och värmer upp det med sin spillvärma.
Trots flera försök lyckades jag inte ta mig in i radioringen för SK5BN denna morgon, hördes jag inte ut? De flesta var nog på väg till Eskilstuna mässan där radiogodis för amatörer säljs i parti och minut på längden och i små lådor!
Efter tre kvart var tålamodet slut och jag startade och gick iväg S i den ännu svaga vinden med 2 - 5 m/s rakt i nosen. Efter att ha läst På Kryss´ senaste nummer kom jag på att det var dags att bränna ur motorn, och varvade därför upp till hela 2200 rpm mot normala 1750 rpm. Fullvarv, ånej nån måtta får det vara! Bäst att kompromissa, artikeln var kanske initierad av en motorförsäljare, bäst att bara bränna lagom.
På knappa tre timmar hade jag kommit till Harstena och förtöjt i sidvinden som nästan alltid väntar i sundet vid byn. Med viss tvekan, då det inte alltid är så lätt att klara ut att akterankra och sen förtöja vid en tom brygga i sidvind, som höll 5 m/s.
Efter mat och promenad kunde jag konstatera att Harstena vilar i lugn ännu. Sommargästerna har inte anlänt än. Jag konstaterade att vinden ökat något och de mörka molnbankarna som syntes i SV hade säkert mera vind i sig. Bäst att dra direkt.
Nu skulle jag bara klara av att släppa i fören, hålla upp båten så den inte drev på den lilla uppgrundningen alldeles intill och samtidigt dra ut i ankarlinan. Det gick som det brukar i dom här förutsättningarna, halvdåligt, men ut kom jag och då var det bara att lyfta in ankaret. Utan motorhjälp kunde jag överhuvud inte få in en dm pga vindtrycket som var.
Med förtöjningslinor plus ankarlinor i en röra och ankaret på släp efter båten för tvätt från lera och annat, satt jag med maxpuls eller högre och försökte syresätta en syrehungrande kropp efter kampen i viken. Vissa lägen ska man inte försätta sig i, men det gick vägen ändå.
Med fullt segelställ och vinden från syd gick det i god fart mest hela tiden ända till Arkö, där jag var på tre timmar inräknat övningen med att komma loss i Harstena. Toppfart blev 7.2 knop i halvvind, fast mest fick jag segla med läns och satt preventer för att mjuka upp gipparna, som blev några stycken. Vindstyrkan hade nu ökat till 8 - 10 m/s, mao perfekta vindar för Aquila. I medvind och sol blev färden riktigt behaglig med fika på Aspöjafjärden, där Kejsaren står naken utan sin krona, men jag skålade i alla fall med honom för säkerhets skull som seden bjuder, visserligen i kaffe men det räknas väl också.
Det blev 31 NM under 6 timmar på väg med 1.5 timme i land på Harstena, en härlig vårdag!
Var höll alla andra till denna dag? Inte en enda båt såg jag ute, med eller utan segel!
onsdag 2 april 2014
Tampar med splits
Det är förfärligt, nu har jag använt de gamla förtöjningslinorna till Aquila som jag skaffade till 29 fotaren Lisa och som vägde 4.5 ton.
Aquila väger 8.5 ton säger slamkryparvågen. Nu är det väl så att oftast är linorna överdimensionerade och förtöjningen sker i lugna hamnar. Det är med andra ord "ingen ko på isen" eller risk att man är "ute på djupt vatten". En annan sak är att de börjar bli gamla, eller rättare, är gamla, över tio år. När ska man byta ut sina tampar, när dom har brustit?
Först hade jag tagit mina mjuka flätade tampar 16 mm. Efter första kulingen från NO kollade jag dom och de var ok, men klart påverkade i inre kärnan av de ständiga rycken då inga dämpare sitter i dessa förtöjningslinor. Därför bytte jag till Lisas gamla tre-slagna 12 mm tampar med Forsheda dämpare, totalt fyra stycken.
Efter nästa kuling hade jag köpt nya tre-slagna tampar 18 mm med Forsheda dämpare och konstaterade då att en kardel var av på en av de fyra gamla förtöjningstamparna. Om på grund av ålder, slitage eller påkänning är oklart.
Det var med andra ord i "grevens tid" som bytet kom till stånd med tanke på de gamlas tillstånd.
Nöjd var jag som hade "timat" bytet så bra, eller hade jag väntat alldeles för länge?
Kanske borde jag splitsa om en av de nya tamparna. Ingen kan veta att jag köpte tamparna färdigsplitsade med kaus i öglorna och gummidämparna på. Alla tror att jag har gjort arbetet med splitsarna och annat och får stå ansvarig för även den så dåligt utförda splitsen på den ena nyköpta tampen.
Vad gjorde jag med den gamla klenare tampen då, kastade den? Vid en noggrannare kontroll kom jag fram till att det var nötning som orsakat skadan och därför splitsade jag om med ny ögla runt kausen i den gamla linan. Nu håller den säkert tio år till!
Aquila väger 8.5 ton säger slamkryparvågen. Nu är det väl så att oftast är linorna överdimensionerade och förtöjningen sker i lugna hamnar. Det är med andra ord "ingen ko på isen" eller risk att man är "ute på djupt vatten". En annan sak är att de börjar bli gamla, eller rättare, är gamla, över tio år. När ska man byta ut sina tampar, när dom har brustit?
Först hade jag tagit mina mjuka flätade tampar 16 mm. Efter första kulingen från NO kollade jag dom och de var ok, men klart påverkade i inre kärnan av de ständiga rycken då inga dämpare sitter i dessa förtöjningslinor. Därför bytte jag till Lisas gamla tre-slagna 12 mm tampar med Forsheda dämpare, totalt fyra stycken.
Efter nästa kuling hade jag köpt nya tre-slagna tampar 18 mm med Forsheda dämpare och konstaterade då att en kardel var av på en av de fyra gamla förtöjningstamparna. Om på grund av ålder, slitage eller påkänning är oklart.
Det var med andra ord i "grevens tid" som bytet kom till stånd med tanke på de gamlas tillstånd.
Nöjd var jag som hade "timat" bytet så bra, eller hade jag väntat alldeles för länge?
Kanske borde jag splitsa om en av de nya tamparna. Ingen kan veta att jag köpte tamparna färdigsplitsade med kaus i öglorna och gummidämparna på. Alla tror att jag har gjort arbetet med splitsarna och annat och får stå ansvarig för även den så dåligt utförda splitsen på den ena nyköpta tampen.
Vad gjorde jag med den gamla klenare tampen då, kastade den? Vid en noggrannare kontroll kom jag fram till att det var nötning som orsakat skadan och därför splitsade jag om med ny ögla runt kausen i den gamla linan. Nu håller den säkert tio år till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)