Vårfärd i hemmaviken

Enligt prognosen skulle soliga dagen bli i går lördag, om än med något sval morgon men med stigande temp i solflödet uppåt dagen.
Med matsäck för hela dagen åkte jag hemifrån vid 0730 och bilens termometer visade -4C. Bryggorna i Arkö lyste vita av rimfrost i den klara solen medan Aquilas teakdäck redan hade värmts upp så att små vattenfläckar var allt som syntes kvar av rimfrosten där. Nere i båten konstaterade jag -1C i ruffen och +3.2C i vattnet. Färskvattnet hade inte frusit i diskbänken därmed utgick jag från att inget annat hade frusit. I vilket fall bestämde jag att köra värmaren en timme innan jag drog igång motorn. Värmaren sitter i motorrummet och värmer upp det med sin spillvärma.
Trots flera försök lyckades jag inte ta mig in i radioringen för SK5BN denna morgon, hördes jag inte ut? De flesta var nog på väg till Eskilstuna mässan där radiogodis för amatörer säljs i parti och minut på längden och i små lådor!
Efter tre kvart var tålamodet slut och jag startade och gick iväg S i den ännu svaga vinden med 2 - 5 m/s rakt i nosen. Efter att ha läst På Kryss´ senaste nummer kom jag på att det var dags att bränna ur motorn, och varvade därför upp till hela 2200 rpm mot normala 1750 rpm. Fullvarv, ånej nån måtta får det vara! Bäst att kompromissa, artikeln var kanske initierad av en motorförsäljare, bäst att bara bränna lagom.
På knappa tre timmar hade jag kommit till Harstena och förtöjt i sidvinden som nästan alltid väntar i sundet vid byn. Med viss tvekan, då det inte alltid är så lätt att klara ut att akterankra och sen förtöja vid en tom brygga i sidvind, som höll 5 m/s.
Efter mat och promenad kunde jag konstatera att Harstena vilar i lugn ännu. Sommargästerna har inte anlänt än. Jag konstaterade att vinden ökat något och de mörka molnbankarna som syntes i SV hade säkert mera vind i sig. Bäst att dra direkt.
Nu skulle jag bara klara av att släppa i fören, hålla upp båten så den inte drev på den lilla uppgrundningen alldeles intill och samtidigt dra ut i ankarlinan. Det gick som det brukar i dom här förutsättningarna, halvdåligt, men ut kom jag och då var det bara att lyfta in ankaret. Utan motorhjälp kunde jag överhuvud inte få in en dm pga vindtrycket som var.
Med förtöjningslinor plus ankarlinor i en röra och ankaret på släp efter båten för tvätt från lera och annat, satt jag med maxpuls eller högre och försökte syresätta en syrehungrande kropp efter kampen i viken. Vissa lägen ska man inte försätta sig i, men det gick vägen ändå.
Med fullt segelställ och vinden från syd gick det i god fart mest hela tiden ända till Arkö, där jag var på tre timmar inräknat övningen med att komma loss i Harstena. Toppfart blev 7.2 knop i halvvind, fast mest fick jag segla med läns och satt preventer för att mjuka upp gipparna, som blev några stycken. Vindstyrkan hade nu ökat till 8 - 10 m/s, mao perfekta vindar för Aquila. I medvind och sol blev färden riktigt behaglig med fika på Aspöjafjärden, där Kejsaren står naken utan sin krona, men jag skålade i alla fall med honom för säkerhets skull som seden bjuder, visserligen i kaffe men det räknas väl också.
Det blev 31 NM under 6 timmar på väg med 1.5 timme i land på Harstena, en härlig vårdag!
Var höll alla andra till denna dag? Inte en enda båt såg jag ute, med eller utan segel!