Det är förfärligt, nu har jag använt de gamla förtöjningslinorna till Aquila som jag skaffade till 29 fotaren Lisa och som vägde 4.5 ton.
Aquila väger 8.5 ton säger slamkryparvågen. Nu är det väl så att oftast är linorna överdimensionerade och förtöjningen sker i lugna hamnar. Det är med andra ord "ingen ko på isen" eller risk att man är "ute på djupt vatten". En annan sak är att de börjar bli gamla, eller rättare, är gamla, över tio år. När ska man byta ut sina tampar, när dom har brustit?
Först hade jag tagit mina mjuka flätade tampar 16 mm. Efter första kulingen från NO kollade jag dom och de var ok, men klart påverkade i inre kärnan av de ständiga rycken då inga dämpare sitter i dessa förtöjningslinor. Därför bytte jag till Lisas gamla tre-slagna 12 mm tampar med Forsheda dämpare, totalt fyra stycken.
Efter nästa kuling hade jag köpt nya tre-slagna tampar 18 mm med Forsheda dämpare och konstaterade då att en kardel var av på en av de fyra gamla förtöjningstamparna. Om på grund av ålder, slitage eller påkänning är oklart.
Det var med andra ord i "grevens tid" som bytet kom till stånd med tanke på de gamlas tillstånd.
Nöjd var jag som hade "timat" bytet så bra, eller hade jag väntat alldeles för länge?
Kanske borde jag splitsa om en av de nya tamparna. Ingen kan veta att jag köpte tamparna färdigsplitsade med kaus i öglorna och gummidämparna på. Alla tror att jag har gjort arbetet med splitsarna och annat och får stå ansvarig för även den så dåligt utförda splitsen på den ena nyköpta tampen.
Vad gjorde jag med den gamla klenare tampen då, kastade den? Vid en noggrannare kontroll kom jag fram till att det var nötning som orsakat skadan och därför splitsade jag om med ny ögla runt kausen i den gamla linan. Nu håller den säkert tio år till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar