I går såg jag en film som i mångt är mycket bättre än en del recensioner den utsatts för. Grundberättelsen är i sig helt fantastisk om man har den minsta droppe av upptäckarlust och äventyr i omloppet. Min mening är att filmen väl speglar vad som kan ha varit inför och under denna bedrift. Vi får se svårigheter att nå finansiering och accept för projektet, däremot tycks det vara lättare att få medseglare. Kanske därför att dom alla är landkrabbor.
Någon kritiker har även talat om ytligt beskrivna karaktärer. Jag håller inte alls med. Åsikten tror jag är att hänföra till det förgrovade språk som alla i dag förväntar sig i spel och film med ytterlighets yttringar i alla riktningar. Den här filmen är mera finstämd, utan att vara romantisk annat än naturromantisk, och jag kan känna vibrationerna ombord i en utsatt besättning på en oviss flotte mot ett synnerligen osäkert mål, där någon ombord kan känna sista dan vara den nästa. En gnutta kärlek fick manuset in i ett par biflöden, både gryende och döende. Gå och titta !
Östergötland kallaste landskapet i natt med -26C i Horn, kända köldhålet här, och detta händer den 23 mars. I fjor sjösatte jag om en vecka. I år har jag inte gjort en endaste timme i båthuset än. Hinner jag sjösätta till Kristhim-eskadern till Visby, som infaller i början av maj i år. Jag har ju gått med funderingar om att det skulle bli starten för årets odysse, oklart än i vilka vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar