Kommunikation eller....

Visst var det bättre förr, på sumloggens tid. Inte en massa el-nik som kan gå sönder!
Är vi den mest genomkommunicerade generationen någonsin, eller är det så att fysiska dialoger har övergått till elektroniska monologer i olika skvalrör, varav denna blogg är en?
Slut med bondförnuftigt infantilt g(r)ubbleri!

Nu är VHF:erna reparerade och på väg till mig.
Den fasta som jag köpt med HAIL-funktion, har inte denna funktion säger servicefirman, fast den finns noggrant beskriven i min manual, som bara omfattar denna modell??!!
I vilket fall så har den fått ATIS i sig och ny komponent så nu ska den kunna sända DSC men även ta emot, vilket inte gick före rep.
Den burna är ju nyköpt och skulle bara matas med ATIS och MMSI.
Då är väl denna fråga avbockad?!

Att prova alla el-nik-burkar på våren är alltid lika spännande. Ska det fungera? Och ja, det mesta gör det. Fast i år ville inte radarn vara med. Jag stod där med mitt dåliga samvete från när jag mastade på i disregn och halvmörker med icke-skruvar-glasögonen på. Fick jag verkligen pluggen i skåran på rätt sätt i radarsändaren, tveksamt. Ni som har en Raymarine RD218 vet vad jag talat om.
Väl uppe i masten kunde jag bara konstatera att allt var rätt där. Kanske oxid, bäst att röra stickproppen ett antal gånger.
Nya försök - lika dött!
Var det kanske mjukvaruuppdateringen i plottrarna som var boven?
Med två plottrar på två platser så kunde jag jämföra funktionalitet, eller brist på. Plats väljs med en mångpolig omkopplare som sitter på den mest skyddade platsen i båten, i ruffen i ett skåp högt upp inne i en lådkapsling med förskruvningar runt kablarna. Nu börjar du ana?
Försöken gav både mig och omkopplaren motion.
Det var rätt medicin för nu började den ena platsen att vakna till funktion och efter ytterligare rattande på omkopplaren kom nästa med.
Fast hur fungerar det egentligen, flera förändringar från i fjor, måste vara uppdateringarna.
Samtal till Raymarine service lärde mig att en magnetisk kompass måste vara inkopplad för att kunna göra radaroverlay på sjökortsbilden, ganska självklart, tyckte serviskillen och han har säkert rätt. Magnetkompassen ansluten till Seatalk systemet hade jag fått ta bort när den nya autopiloten SPX10 kom till i höstas, för den har sin egen som måste anslutas och det får bara finnas en i Seatalksystemet där allt är anslutet.
Alltså måste Autopiloten alltid vara på, då jag vill köra radar med overlay. Jag slapp dock undan från den första serviskillens krav om NMEA överförd magnetkompass, SPX lägger ut info om magnetisk kurs på Seatalkbussen.
Det slutade alltså ganska bra, om nu detta var slutet?!

Historien får mig att tänka på den gång jag gick till tandläkaren akut, med diffus värk och tandläkarens kommentar föll: Jaha, då vet vi hur det började, men kvar är att se hur det slutar! Ännu står den frågan öppen!

Vad gör man med en sån omkopplare, som oxiderar?
Kanske ska jag sluta förebygga mögel i båten med klorin?