I går lyckades jag lyfta Aquila ännu några cm och gräva en större grop under kölen, så att jag fick dit slipmaskinen. Idag ska jag ta med en spegel o nya andningsskydd för slutslipningen(?) av fjorårets minnen på kölen. Som alltid, det var lite djupare än vad jag trodde, men ändå bara att se som ytskador. Nu behövs värme för plastningen!
I vecka 20, troligen i slutet av, lämnar Aquila Norrköping för färd mot sommarhamnen Ystad. Kanske via Visby om vädret är lämpligt för det, annars den gamla vanliga vägen sydvart.
Som det ser ut nu går jag singelhanded, som enmansseglare, men man vet aldrig vad som händer i denna fråga.
Fru Eva ansluter vid mål för lugna utflykter. Ett beslut utifrån hennes erfarenheter från i fjor. Hennes ursprungliga seglingsstrategi var just att ansluta framme vid givna mål, som tex Skottlandsresan 2008, för att njuta "lugnare" vatten under dagsturer. God värme kanske ändrar beslutet?!
Men hur länge stannar Aquila i Ystad? Om inte Ystad, vart bär det då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar