Ute på djupt vatten - ute och seglar?!

Ute på djupt vatten, ja kanske tom ute och seglar?

Idag lyssnade jag på Bodil Jönsson, BJ, som höll föredrag på TV Kunskapskanalen. Jag gillar hennes tänkande, inte för att jag alltid tycker lika, kan inse eller förstå, men för att hon tänker nytt och ibland fritt. Samtidigt så ser jag även henne vara fast i sin levnads mobil. Kunde det vara annorlunda?

Den förskjutna horisonten
Bj beskriver här ett förändrat åldrande mot för tex våra föräldrar.
Jag ser även en erfarenhetsrelaterad förskjutning. Det är verkligen så att vi får en flyttad horisont i takt med våra egna liv. Viktigare, finns det någon metod där vi kan flytta vår egen horisont bortom den egna erfarenhetens gräns?
Vi säger så ofta - jag förstår dig precis- när vi i själva verket inte förstår alls, inte förrän vi gjort samma  erfarenhet.

Att leva med alla våra åldrar samtidigt
BJ säger att i henne lever 10 åringen, 20 åringen osv kvar och är en del i dagens BJ.
Själv har jag haft känslan av att med stigande ålder lever jag mera, inte i tidslinjen utan tvärs med tidslinjen, där då "nu" blir bara en av alla samtidiga upplevda och samtidiga pågående händelser i mig. Kanske samma känsla?

Identitet genom yrke - Utanförskap och värde
Min längsta arbetstid har jag lagt i min egen firma som fristående resurs. Därmed har jag haft flera tillfällen då jag går in i ett uppdrag och avslutar detsamma. Kommer in med ledningens fulla stöd och beslutskraft i lånad formell auktoritet och stabil budget med rätt att manna upp eller av. För att sen komma in i fasen där jag avvecklar och avvecklas i och med att projektet avslutas. En identitet, status och pondus byggs upp, brukas som verktyg, för att sen avklinga till ett intet, i vart fall i just den organisationen. Jag har mao fått uppleva ett antal "pensioneringar". Lika så att en viss profil tillskrives mig och näst intill är omöjlig att ändra hos just den kunden, men kan likafullt vara totalt annorlunda hos en annan kund.

Utanförskap och "alla ska vara med"
Dagens politiker trumpetar bombastiskt att "alla ska var med", om man inte är med så hamnar man i ett "utanförskap", då handlar det helt och hållet om ett lönearbete med en löneanställning. Om man hamnar i utanförskapet då innebär det också allehanda svårigheter.
Med detta klär man av individen allt annat värde än just värdet som en arbetsenhet för samhälle och näringsliv.
Vart tog alla andra värden vägen, eller finns det inga andra goda värden?
Vilket sammhälle bygger detta synsätt?
Är det ens mänskligt?

Ja,så går mina tankar, då ännu frågan om "hur fortsatta seglarlivet ser ut" svävar öppen i vårt hem, så här en och halv månad efter hemkomsten.