Nio broar innan vi kom ut ur Leeuwarden hade vi räknat med, men när vi kom till 270 grad korsningen, så stod det där Groeningen och där var vi ju för över en vecka sen. Men var går vägen för stående mastrutten?
Jo vi är på väg till Isslemeer.
Jaha, då ska ni rakt fram sa holländarna vi frågade i passerande båtar.
Vi gick rakt fram, och samtidigt rakt ur sjökort och beskrivning för stående mastrutten.
Detta måste vara fel.
Nya överläggningar i sittbrunnen, ny fråga till passerande holländare.
Jaha ni ska via Lemmer då ska ni dit inte hit.
Alltså åter tillbaka under samma bro och svänga in mot Groeningen.
Kanalerna delade sig i flera steg och efter nån tid så stod det klart på skylt stående mast rutten.
Prognosen för dagen var kuling och kuling blev det och är i skrivande stund, intensiva små lågtryck med regn. Båten tippas omkull i byarna där vi ligger vid en segelmakares brygga i Grou. Grou är en helt fantastisk liten by med små hus och gränder och omgivet av ett vattenlandskap. Kanske är det här våra stadsarkitekter har varit när dom sen åker hem och försöker skapa nåt själva av ingenting. Här finns dom naturliga förutsättningarna och livsstilen som en del i vardagen och då fungerar det.
Pga kulingvindar och planerat midsommarfirande med sedvanliga tillbehör, så hade vi planerat kort trip idag och Grou var ett alternativ. En plats vi varmt rekommenderar.
Djupet har idag räckt till, även om det en liten stund var farligt nära fast mark under kölen inne i Leeuwarden.
Jag tränar varje dag på holländska genom att läsa dom texter som finns om stående mast rutten.
Där finns säkert massor av bra info, fast bara på detta otillgängliga språk.
Varför tar dom inte fram samma text på tyska och engelska?
Det sista av Evas jordgubbstårta åkte nyss tillsammans med nån slurk vin, och te för somliga.
Kanaltrafiken tycks öka för varje sjömil vi kommer söder ut, kanske pga närheten till Amsterdam och Isslemeer, men än har vi inget besvär med pråmar, kanske har dom med oss.
Väldigt många båtar har en grund köl, under en meter, och det gör att dom är obesvärade av dom små djupen, där vi får kryssa oss fram för att hitta djuprännan i kanalen. Den kan ligga lite varstans och måste sökas.
Framöver har vi flera småsjöar och där grundar det gärna upp, har vi lärt, oaktat vad som står i sjökorten. Så, lite inte på korten, lite inte på sjömärkena men ha alltid ett öga på djupmätaren och gå sakta, för dybankarna kommer snabbt och blir till grunda stråk.
Hittills har vi tagit oss loss själva, men vad som väntar framöver, känns inte givet alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar